Det där med tålamod det är bara inte min kopp te...
"Tålamod är en dygd" - sa gubben i luckan medan han stängde den.
...och där satte skrivkrampen in.
Jag tror det har med min prestationsångest att göra. Vill att det jag skriver ska vara välformulerat och genomtänkt och det gör ju det hela så mycket mer komplicerat än att "bara gå in här och skriva av sig lite".
Det är inte mycket mer än jobbet som existerar hos mig just nu.
Det är inte självvalt utan det är väl mest där jag hamnat utav olika olyckliga omständigheter.
EN olycklig omständighet för att vara exakt.
EN person för att vara ännu mer precis.
Andas in genom näsan.
Knycklar ihop det där tunga till en boll och kastar bort det.
Känner hur axlarna sjunker ner.
Borstar bort det dåliga.
Andas ut genom munnen.
Min dyspné avtar och jag känner lugnet.
Universums sätt att säga... vadå?