Jag gör min beskärda del för konsumeringssamhället
Eftersom att köpa presenter till mig själv är ett av mina intressen har jag idag köpt en tv.
En fin 32" tv som är.. TRUMVIRVEL.. platt!
Det är möjligt att jag är sist med att införskaffa det eftersom jag av princip har behållit min tjocka tv just för att den faktiskt funkar fortfarande.
Nu har jag bidragit till konsumtionssamhället ytterligare och tänker kasta bort min fullt fungerande tv just för att den är.. ful.
Fåfängt men ack så tillfredsställande!
Borde det här kanske signalera att jag borde slimma ner mig för att inte bli utbytt...?
Det där med tålamod det är bara inte min kopp te...
"Tålamod är en dygd" - sa gubben i luckan medan han stängde den.
...och där satte skrivkrampen in.
Jag tror det har med min prestationsångest att göra. Vill att det jag skriver ska vara välformulerat och genomtänkt och det gör ju det hela så mycket mer komplicerat än att "bara gå in här och skriva av sig lite".
Det är inte mycket mer än jobbet som existerar hos mig just nu.
Det är inte självvalt utan det är väl mest där jag hamnat utav olika olyckliga omständigheter.
EN olycklig omständighet för att vara exakt.
EN person för att vara ännu mer precis.
Andas in genom näsan.
Knycklar ihop det där tunga till en boll och kastar bort det.
Känner hur axlarna sjunker ner.
Borstar bort det dåliga.
Andas ut genom munnen.
Min dyspné avtar och jag känner lugnet.
Universums sätt att säga... vadå?