Zaril

Hur har vi tänkt nu?
Hur har vi tänkt oss att samhället ska se ut för oss och våra framtida barn?
Vill vi att våra barn ska gå och vara oroliga, rädda och omedvetna genom livet?
För inte över vår okunskap, ignorans eller vanmakt på våra barn, vakna upp!!

Kan inte alla bara ställa sig frågan: "Vad är min del i samhället?" är det att tänka endast på dagen som är eller vara medveten och påläst om vad som faktiskt sker i världen eller i lägenheten under, över eller bredvid dig.

Vad gör andra medmänniskor när du är i ditt trygga hem?
Är de ute och beskjuter bussar? eller bevittnar de just nu en misshandel? Ser ett barn sin mamma eller pappa missbruka just nu?
Man behöver inte ens ta steget så långt.. vad händer i din familj?? Hur ser din relation ut till dina vänner, din käresta eller dina arbetskollegor? Är de väl fungerande? Vårdar du dem? Finns du där för dem?
Hur vore det om alla kunde stanna upp och utvärdera och reflektera?

Allt man hör om är hur jävligt allt är i världen.. Men hur ska man orka bearbeta det som händer utanför sin egen sfär om man inte ens tar sig tiden att se sig själv och sin omgivning..? 

Numer ska all mat och alla råvaror vara närbeläget så vi ska kunna rädda vår miljö.. men är den ens värd att rädda om vi människor inte tar vårt ansvar och faktiskt ser varandra?

Jag känner mig lurad!! Snuvad på någonting underbart och fantastiskt.
Synd.