En försiktig general.
När jag berättade för Hilda att det var dags för mig att lämna Mora för att ordna upp mitt liv här hemma sköt hon ut läppen och blängde argt på mig, vek inte undan blicken för en sekund och till slut var jag tvungen att ge mig och stirra ner i golvet skamset.. Sen föll en stillsam tår nedför hennes kind (inga överdrivna tårar och galltjut, bara diskret och stillsamt) och vi nickade i samförstånd om att vi skulle sakna varandra.
Kommentarer
Postat av: snurpen
hah fan va söööt!
Trackback