Zaril

Ikväll när jag jobbade på posten och skulle tömma en brevlåda..
Då stod det tre pojkar i trettonårsåldern nära lådan och en av dem trampade sönder en 33cl burk ..
inget fel i det men jag blev misstänksam och höll ett öga på dem.
När jag sedan ser att de är påväg bort från burken så säger jag:
"du tänker plocka upp den där va?"
en nickning till svar men ingen ansats till att plocka upp den..
"ja du kanske borde göra det nu på en gång då"
pojkens polare blir en aningens nervösa och uppmanar pojken som gjort det genom nickningar och knuffar att göra som jag säger..
Jag står och pekar mot papperskorgen och håller kvar blicken.
Pojken böjer sig ner och plockar upp burken och kastar den.
Och jag hoppar av glädje i mig..
pheew!
jag blev inte nerslagen och misshandlad för att jag gör det som alla andra borde kunna göra utan att vara rädda för att bli påhoppade verbalt och fysiskt nu för tiden.
jag säger "bra" så går jag vidare..


Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och läxa upp den där lillgossen som sa att han skulle våldta mig också. Va skönt det vore om han någonsin gav mig en anledning en gång till.