Zaril

Min "tankspridda" farfar är otrolig!
Hilda skriker i rummet bredvid och jag ser oron väckas i farfars ögon..
Han utbrister: "jag måste gå och se om de slår na'".
Han stapplar sedan ut från rummet snubblandes på mattorna för att se att Hilda mår bra.
Är inte det kärlek så vet jag inte.

Minns inte men fått höra av mina närstående att farfar var det bästa jag visste när jag var liten,
den enda jag inte var för blyg för eller för rädd för.
Min trygghet.
Vet inte när den växte bort...