Zaril

Hade jag en bild hade jag lagt upp den som beskrivning av vad jag gjorde för altruisk sak idag.
Jag hjälpte en vän i nöd utan personlig vinning, ganska adekvat av mig, jag vet.

Min vän Anna DubbelV satt i min soffa igår, glömde av tiden och tvättstugedörren gick i lås utan verktyg som kan öppna den. Hon sprang i ren och skär panik ut till stugan men inget bra resultat.
Vi beslutade att jag som är ledig idag skulle gå ut och rädda hennes pryls från omvärlden.
Så sagt och gjort var jag placerad i givakt utanför tvättstugedörren klockan 7.00 imorse för att haffa den som hade tvättstugan då.
Men inte kom det någon och tvättade.
20 minuter senare går jag med tunga steg tillbaka till min lägenhet.

Skriver en lapp:
"Hej Granne!
Pga. slarv finns mina kläder i tvättstugan.
Skulle vara evigt tacksam om du kunde ringa när du väl ser den här lappen
så att jag kan rafsa ihop de lite snabbt så att du kan komma igång med din
tvättning.
TACK SOM FAN PÅ FÖRHAND!
//Sara (telefonnummer)"

MEN
inte fick jag lämna nån rackarns lapp..
Gubben var ju där ute när jag klampat mig över gården till tvättstugan igen.
Så jag blev hispig och skrapade ihop Annas prylar och skulle precis till att gå när gubben
började berätta "roliga" anekdoter med tvättstugan som ämne.

Jag tänkte i mitt inre att det här minsann skulle vara den sista altruiska sak jag någonsin skulle göra för en annan människa. Plus att jag tänkte att jag skulle skjuta anna!

Vem vill på morgonkvisten stå och lyssna på en gammal granne svammla om de gamla goda dagarna?
Inte jag inte idag, inte med mitt morgonhumör.

SÅ så är det.

Vad vore livet utan en Anna som slarvar till sig uppgifter till mig så jag slipper gå sysslolös??
Jag tycker det är tragikomiskt!
Och jag tycker om henne.
:)