smådansa.
Diskbråck är ingen walk in the park, I tell you!
Jag försöker vara entusiastisk och social men det slutar bara med att jag längtar hem.
Jag hör en bra låt, känner rytmen och börjar smådansa. Blir hejdad av min egen kropp och stannar upp, blundar och svär över situationen.
Jag känner inte igen mig själv och jag har svårt att acceptera att det här är jag just nu.